Inom kort i Hundhjälpens adoptionsprogram: Våra vita busvalpar Minolta, Albert, Blitz, Norm och Salt. Så lika, men ändå så olika. Tur det finns halsband i olika färger, så jag enkelt kan hålla reda på vem som är vem.
img_6565 img_6638 img_6330 img_6477 img_6773

img_2818En hund från vårt karantänrum, rum nummer 4, smet när hundskötaren skulle städa buren. Dörren stod på glänt så hunden, en pitbull använd som kamphund, smet ut och sprang runt hörnet på kliniken. Med andra ord så sprang hunden fram till dörren på mitt kontor, där Dingo låg och sov.

Jag som satt på kontoret med stängd dörr hörde bara ett hemskt ljud och massor av skrik, så jag kastade mig upp och öppnade dörren för att mötas av min stora fasa – att älskade Dingo blev attackerad, av en för mig helt okänd hund.

Utan att tänka så kastade jag mig in i slagsmålet och tog tag i pitbullens käkar som var placerade över Dingos hals. Efter något som kändes som en evighet kom en av hundskötarna med en vattenhink som hon kastade över hundarna, så pitbullen släppte sitt järngrepp om Dingo.

Nu var inte Dingo bästa offret att attackera, även om han är trebent är han en tuff gammal farbror, så han fick in några rejäla bett på den andra hunden. Tack och lov klarade sig Dingo med småsår, så han har nu fått massor av kramar och godis som tröst, då han såklart var väldigt skärrad. Pitbullen kommer också bli okej.

Själv blev jag biten ordentligt på ett finger, men det verkar inte vara brutet, blev däremot ganska blodigt och jag misstänker att jag kommer tappa en nagel. Aj, aj.. Även veterinären blev biten när hon hjälpte till.

Tur i oturen gick det bra för alla inblandade, men oj vad jag var orolig för Dingo tills jag insåg att han var okej.

img_2822

img_5888Världens finaste lilla Sammy har lärt sig att sitta på kommando. Visserligen med lite godismutor, men han är ändå jätteduktig. Så otroligt lyhörd och lojal! Idag spenderande han och Bilbo nästan 8 timmar ihop i lekparken, de hann med massor av brottningsmatcher, kapplöpningar och gropgrävande. De är verkligen bästa vänner, mina små grabbar.

Fred var med på ett hörn också, men han grävde ganska snabbt en grop vid staketet och kröp ur lekparken för att hänga med mig när jag jobbade istället. Så kan man ju också göra.

Det är nationella helgdagar här nere just nu, så de flesta är lediga idag och imorgon. Jag skulle ha varit ledig idag men eftersom det var sol kändes det lika bra att passa på och fotografera så många hundar som möjligt, eftersom sol är en bristvara såhär års. Lyckades faktiskt få fem identiska valpar att fastna på bild, det var verkligen lättare sagt än gjort eftersom deras tålamod sträckte sig till att vara stilla sisådär 1 sekund i taget.

Har även halmat hundkojan utanför lägenheten, och börjat förbereda hundarna som bor här utanför på vintern som kommer. Vi har minusgrader på nätterna nu, får till och med skrapa rutorna på bilen varje morgon! Lider verkligen med alla gatuhundar, årstiden som skördar allra flest liv är på ingång.
img_6056

IMG_1047Förra året vid den här tiden var jag och provjobbade i Rumänien. Det innebär även att bloggen är över ett år gammal! Jag som trodde att jag aldrig skulle lyckas blogga regelbundet igen. Men se där, Hundhjälpens blogg verkar ha en stark överlevnadsinstinkt.

Eftersom det är officiellt nu och de flesta av mina kollegor är informerade, så kan jag lika gärna berätta även för er att jag har valt att inte förlänga mitt kontrakt med Save the Dogs. Arbetar tills 28/2 då  mitt kontrakt går ut, sedan flyttar jag tillbaka till Sverige.

Jag slutar inte för att jag inte trivs, för det gör jag verkligen. Jag älskar hundarna och mitt arbete här nere. Tills förra veckan var jag helt inställd på att stanna kvar minst ett år till, men min familj behöver mig hemmavid och det är något jag måste respektera i den situation som har uppstått.

Det känns väldigt tråkigt och oväntat att ha behövt ta det här beslutet, men jag hoppas att vi hittar en bra ersättare för mig som kan ta vid där jag slutar. Vad som väntar mig i Sverige återstår att se, planen är att studera färdigt och sedan får vi se vilka äventyr som dyker upp.

IMG_7847Kommer sakna mina kollegor och då främst de fantastiska hundskötarna Daniela och Madalina. Blir sorgligt att skiljas åt! Känner mig inte färdig här nere, men ibland vill livet annat än vad hjärtat säger. Själv hade jag gärna bosatt mig här, men det går inte som läget ser ut för närvarande.

Tänker att det inte blir ett farväl, utan snarare ”Vi ses igen!”. Vet inte hur jag ska klara av att skiljas från vissa av hundarna, exempelvis Dingo. Men det blir ett senare problem, har några månader på mig att förbereda mig.

Har inte Sam fått ett eget hem när det blir dags för mig att åka, så kommer han att följa med mig till Sverige, det går helt enkelt inte att lämna honom efter allt vi gått igenom tillsammans. Ella lär vara adopterad och förhoppningsvis svensk före jag åker, hon har alla möjligheter att få en ljus framtid.

Själv blir det lite som att skaffa en ny identitet att föreställa sig ett liv utan alla hundar. Det här är ju jag. Att vara här har kommit så naturligt för mig, och nu kommer det snart att få ett slut. Ledsamt, men sådant är livet, det går upp och ned.

Jag kommer att få en ny vän. Just nu är jag i Sverige en vecka, är tillbaka i Rumänien 21/11. Dagen efter så kommer vår nya flockmedlem Adina att flytta in med Sam och Bilbo i deras paddock. Det blev helt enkelt bästa lösningen för henne, så vi kör på det. Förhoppningsvis innebär hennes nya boendesituation att hon får en chans att snabbare hitta sitta livslånga hem genom adoption till Sverige.

img_3097

Sötnosen Liban är snart tillgänglig för adoption, en jättetrevlig och snäll hund!

Ja, angående hundar.. I fredags blev jag faktiskt biten, men ännu en gång klarade jag mig undan blodvite. Det var en hund som gjorde utfall mot en annan, och eftersom jag tog tag i selen på ryggen och mer eller mindre lyfte iväg hunden, vände den sig om och högg mig i benet istället. Så kan det gå! Blev ett blåsvart blåmärke.

Före jag åkte tillbaka till Sverige så fick vi helt oväntat en ny invånare i hägnet. Någon hade lämnat honom vid grinden till Footprints of Joy. Jag döpte honom av förklarkliga skäl till Skinny, det kändes som ett passande namn. Förhoppningsvis återhämtar han sig helt, förutom att han är utmärglad så verkar han vara frisk och kry, runt året gammal. För att undvika att skrämma någon finns bilderna att se här, men jag utdelar en förvarning till känsliga läsare, han är dessvärre i riktigt dåligt skick. Ett av de värre fallen vi fått in senaste tiden!

Annars så rullar allt på som vanligt. Vill ni se Bilbo rusha runt i lekparken ihop med sina vänner, så har han spelat in sin första actionfilm som finns att se på Youtube. Lite kul även för mig att se vad han pysslar med när jag inte är i närheten, han verkar spendera otroligt mycket tid med att lukta på saker.

img_4317
Satt i bilen på väg till restaurangen för att äta lunch, när jag utanför banken fick syn på en vit liten krabat med en lång stålvajer som satt fast i svansen. Bestämde direkt att vi fick lov att göra en akut räddningsaktion.
img_4326
Det visade sig att hunden inte ville bli fångad. Alls.
img_4342
.. Så vi roade oss med en timmes hundjakt.
img_4364
Men skam den som ger sig! Till sist fick vi tag i hunden och kunde hjälpa honom loss.
img_4375
Nu är hunden i tryggt förvar inne på veterinärkliniken, där han får återhämta sig och kastreras. Dagens goda gärning! Vi har fått amputera allt för många svansar på grund av just stålvajrar, så som omväxling var det skönt att kunna hjälpa hunden i tid. Denna hunden förblir således med svans.

img_3957

Sture och lilla Komana.

Nu är jag tillbaka med full kraft igen, efter att ha besegrat det hiskeliga viruset! I förrgår kom energin smygandes tillbaka och jag lyckades städa både kontoret och hela lägenheten, plus tvätta 4 av 5 djur. Bilbo slapp bada den här gången, han var renast och är dessutom väl tung att lyfta i och ur badkaret i onödan.

Den här veckan har jag volontären Sture på plats, han är etolog. Så det är trevligt med svenskt sällskap. Vi har ägnat oss åt mina vanliga 1000 saker fram och tillbaka de senaste två dagarna, och när vi var på väg till Footprints of Joy hände faktiskt något ganska oväntat – med tanke på att det var mitt på dagen, och inte tidig morgon eller sen kväll.

På parkeringen såg jag något pyttelitet röra sig, första tanken var kattungar. Men det visade sig att det var 4 stycken pyttesmå, tre veckor gamla valpar. Förmodligen precis dumpade där utanför.

img_3495Vi tog hand om valparna som nu är i trygghet i hägnet, de verkade friska så förhoppningsvis klarar de sig.

Idag när Ella, Sam och Bilbo var i ena halvan av lekparken, så var jag och Sture på andra sidan staketet och arbetade med några hundar. Detta gjorde Ella mycket bekymrad. Så sagt och gjort, efter att ha gnällt till och från en timme grävde hon ett litet hål och tryckte sig under staketet för att springa fram och pussa på mig. Charmör! Går inte att bli arg på en sådan sötnos.

img_3942

Alltid helt oskyldig.. Gör aldrig några hyss.. (Eller?)

Större delen av dagen har mina hundar fått spendera i lekparken, så ikväll har jag ett trött gäng här hemma som redan somnat i sängen. Väldigt harmoniskt, jag får faktiskt blogga ifred – det ni, det händer inte ofta!

Med lite otur så får vi kraftigt regn resten av veckan. Det började för några timmar sedan, och väderprognosen påstår att det kommer fortgå, ihop med kraftig åska. Spännande, spännande. Jag gillar inte dagar då det regnar, det blir så begränsande för mitt arbete som är relativt beroende av att jag kan arbeta utomhus.

dsc_0095Igår var en bra dag. Jag var glad, mådde okej, fick mycket gjort på jobbet. Åkte hem, mådde bra, somnade. Vaknade mitt i natten av att min kropp antagit någon form av katastrofläge.

Tog mig genom natten tills det blev en rimlig tid på morgonen, och begav mig till sjukhuset här i Cernavoda ihop med en tjej från kontoret som kan tolka.

Min stora fasa är verkligen att besöka ett rumänskt sjukhus, efter föregående besök där (TBC-undersökning i våras). I alla fall konstaterade läkaren att jag har någon form av virusinfektion, så jag fick två påsar dropp och 5 sorters medicin utskrivet. Order om att vila. Är det inte bättre imorgon ska jag tillbaka för att få mer dropp.

Bilbo har åtminstone inte fått några komplikationer av sin skada! Bra att någon i familjen har hälsan med sig.

Annars så har jag en vattenläcka i mitt kök, och har äran att ha 3 halvnyktra rörmokare som försöker lösa problemet här. De har rivit ned bitar av en vägg och köket ser därför ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Men så kan det vara, ibland flyter saker helt enkel inte på. Bara dumt att ha vattenläcka här idag, eftersom jag hade behövt få lite lugn och ro.

img_2547

Lille Bolek får illustrera vårt stundvis fina höstväder.

Imorgon hoppas jag på att vara i skick för att jobba åtminstone ett par timmar. Hundarna blir hysteriskt understimulerade av att vara hemma heldagar, så lika bra att åka dit en stund för deras skull! De har så mycket roligare i hägnet än hemma.

Livet som hund i ett hägn behöver inte bara vara negativt, märker så tydligt på mina hundar att de verkligen älskar att vara där, varje morgon är överexalterade när de får hoppa in i bilen och åka dit. Det är verkligen individuellt från hund till hund hur hägnmiljön påverkar en.

Som rubriken lyder, idag hände det hemska. Jag är sjuk, men inte förkylningssjuk. Det började imorse när jag vaknade kl. 05.00 med hjärtklappning och frossa. Gick upp och tog ipren, sen försökte jag somna om igen. Var lite bättre när jag vaknade nästa gång, så jag for på jobbet.

Väl på jobbet konstaterade jag att jag höll på att frysa ihjäl trots att jag klätt mig ordentligt. Försökte jobba några timmar men blev svagare och svagare, och när yrseln blev för kraftig tog jag beslutet att jag helt enkelt var tvungen att åka hem.

IMG_9019Gick för att hämta Bilbo ur sin paddock. Som vanligt blev han ganska peppad, och ställde sig på bakbenen och lutade sig mot grinden. Pang! Så bröt helvetet lös. En hund i paddocken bredvid hade på något sätt fått in nosen genom den enda otäckta springa som fanns på mellanväggen, och högg tag i Bilbos mun. Han slet Bilbos ansikte mot gallret, samtidigt som han högg och högg.

Chockad och svag så gick mina beskyddarinstinkter in, så jag fick in handen genom gallret och bände upp hundens käke. Bilbo kom loss, och då såg jag att mina händer var blodiga. Han hade fått ett djupt sår i läppen som såklart störtblödde.

Veterinären fick kika på honom och konstaterade att det åtminstone inte behövde sys, men att han kanske kommer behöva antibiotika beroende på hur det ser ut imorgon. Tur! Ännu mer tur att han inte bröt käken såsom hunden slet i hans mun genom gallret.

Nu ligger vi bägge två i sängen och återhämtar oss. Bilbo är lite mammig eftersom han har ont och dessutom märker att jag är sjuk. Imorgon får vi se om det blir nya tag eller ett läkarbesök för oss båda! Föredrar att undvika rumänsk sjukvård men jag mår verkligen konstigt, och vi är i ett fattigt område med många annorlunda virus. Känns som att jag har hög feber, men jag är inte förkyld.

img_1953Möt Adina.

Adina är en blyg liten fröken, som just nu bor i vårt hägn borta i Medgidia. Detta är en hund som troligtvis farit hemskt illa tidigare i livet, hon är djupt traumatiserad och har svårt att lita på människor. Inombords är hon olycklig, men nyfiken, söker gärna kontakt på avstånd men vill helst inte bli klappad eller rörd.

Detta är återigen bara en av många hundar med särskilda behov som finns i våra hägn.

Själv har jag inte möjlighet att ta mig an en till hund på heltid, jag har fortfarande både Sam och Ella som upptar större delen av min fritid. Men skulle det vara så att exempelvis Ella fick sitt efterlängtade evighetshem, då hade jag absolut kunnat ta emot Adina för träning. Så det är också en lösning! ..

Adina är nämligen en hund som det är värt att lägga ned det här ”lilla extra” arbetet på, hon är godhjärtad och kommer med tiden att utvecklas till en lojal kamrat och familjemedlem.

I dagsläget så vill hon helst bli beskådad på behagligt avstånd. Ibland är det okej att röra vid henne, men andra gånger föredrar hon att hålla sig en eller två meter bort. Något som ett eventuellt jourhem eller hem måste förstå och kunna arbeta vidare med. Att rehabilitera en hund som henne tar tid, men hon är bättre än vad flera andra hundar jag arbetat med varit när jag började, så jag tror stenhårt på att det kommer lyckas bara rätt person hittar Adina – eller tvärt om, att Adina hittar rätt person.

img_1955Att vara jourhem åt en hund är alltid en god gärning, men det är extra betydelsefullt när det kommer till blyga hundar. En hund som Adina mår inte bra av hägnmiljön och skulle må bäst av att få komma till ett lugnt beläget hem, med andra hundar och utan barn. Då hon inte går att ha i koppel ännu är en villa med inhägnad tomt nästan ett måste, eftersom det kommer ta lite tid innan hon är modig nog att våga sig ut och utforska omvärlden i en sele.

Är du personen vi söker? Bra. I sådana fall hör du av dig till info@hundhjalpen.se, eller fyller i en jourhemsanmälan här.

Jag håller tummarna stenhårt för att vi kan ordna så att finaste Adina får komma till Sverige så snart som möjligt.