IMG_0029Hej!

Vi har beslutat oss för att låta bloggen gå i dvala på obestämd tid. Inläggen kommer finnas kvar och jag kommer regelbundet logga in och kolla av kommentarer, men eftersom jag inte är i Rumänien längre finns det helt enkelt inte lika mycket intressant att skriva om. Det blir inte samma sak, att uppdatera här från Sverige, när jag så länge kunde erbjuda liveuppdateringar från livet där nere.

Kanske hörs vi igen så småningom, om inte så vill jag tacka alla trogna läsare som hängt med mig på mitt livs resa under det senaste året. Bloggen har varit ett bra stöd under svåra perioder och det har varit glädjande att kunna dela med mig av mina möten med alla dessa fantastiska hundar som jag haft äran att arbeta med.

Bilbo och Fram har vant sig vid tillvaron som svenska hundar, och hälsar även att deras kompisar Sam, Ella och Fred alla har det jättebra i sina nya hem.

Förhoppningsvis kommer hundarna och jag under mars månad göra ett besök hemma hos Sam och Ella, eftersom att vi förvånansvärt nog har vägarna förbi södra delen av landet av andra skäl. Att hundarna kommer få möjlighet att träffas igen trodde jag aldrig när jag lämnade Rumänien, så det kommer bli fantastiskt roligt. Trots allt har de gett varandra så mycket trygghet och kärlek, under en så lång tid. Att skiljas åt var inte enkelt för någon.

Vill ni komma i kontakt med mig så nås jag på hundhjalpenjennifer@gmail.com, den rumänska adressen som jag hade tidigare sköts nu av min italienska efterträdare.

Kram till er alla!

Med vänliga hälsningar,

Jennifer och hundarna

IMG_0347Jag och hela djurfamiljen är nu åter på svensk mark efter några tuffa avslutande veckor i hägnet. Alla ”mina” hundar (Sam, Ella, Fred) åkte till sina nya ägare några dagar före jag flyttade hem, och enligt rapporter trivs de bra med sina nya ägare. Själv anlände jag till Umeå i tisdags efter en lång flygresa med mina fyrbenta små vänner.

Sista dagarna i hägnet var sorgliga eftersom hundskötarna var väldigt ledsna, men jag har lovat att vi dels kommer ses igen men även hålla kontakt via internet. Fick även säga hej då till Dingo, vilket också kändes riktigt hårt. Sorgligt att skiljas från honom när vi kommit varandra så nära, men eftersom han inte är flyttbar fanns det inte så mycket att välja på. Vi ses nog igen framöver, och tills dess är han i goda händer!

Det har inte funnits utrymme för att stanna upp och andas lite, eller packa upp alla resväskorna. Har börjat skolas in på mitt nya jobb som jag kommer ha vid sidan av studierna, så det har varit och är fullt upp. Särskilt nu när jag försöker kompensera bristen på hägnliv för Bilbo, med motion. Vi går, och går, och går. Sedan rider jag även ena hästen med honom, så får han springa av sig lite ordentligare. Praktiskt med snälla hästar som står ut med att ha galna gula hundar på släp. Ska sätta på Bilbo GoPro-kameran någon dag framöver, så får ni se honom i full fart längs våra byvägar.

Vi hörs mer framöver! Detta fick bli en kort rapport för att meddela att vi alla lever (blev lite tyst här inför och under flytten), och att vi tagit oss till Sverige som planerat.

Idag nåddes jag av de goda nyheterna att Sam är adopterad till samma hem som Ella. Så mina två älskade hundar får fortsätta bo ihop, helt fantastiskt! Så glad för deras skull, kunde inte ha blivit bättre. De kommer få ett underbart liv och jag är så glad att de får njuta av det tillsammans. Trots allt har de båda varit en stor del av varandras utveckling, eftersom de ingått i samma flock.

IMG_9885Vi körde runt med lastbilen i Cernavoda idag för att mata gatuhundarna. Det märktes att hundarna kände igen vår bil, för direkt vi kom till matställena kom alla springandes som tokar. Så vi delade ut mat på ett par olika ställen vilket var välbehövligt, de verkade vara väldigt hungriga.

Mycket snö överallt och vi höll på att fastna med lastbilen flera gånger – tur att Marius är en bra chaufför! Vissa områden där vi matar hundar ligger avlägset till, och det är framförallt där som behovet av stödmatning är som störst. Områden där hundarna har långt till bostadsområden och centrum.

IMG_9800

Min nya favorithund!

Mötte en gråvit gammal hund med ett fungerande öga, och då skar det faktiskt i hjärtat på mig. Han var så fin, så vacker, och så snäll. Men har det nog ganska bra där han bodde ändå, eftersom det var i närheten av vänligt sinnade medborgare och på en lugn plats utan trafik.

När vi var klara med att utfodra hundarna for vi och hämtade upp en ägd hund med en benskada. Hunden bodde i ett väldigt fattigt område, i ett litet stenhus med en pytteliten gård utanför, där en gammal hundkoja stod och såg översnöad ut.

Vi blev inbjudna i huset som inte hade ström i alla utrymmen, mörkt och verkligen urtypen för ur man föreställer sig att fattiga rumäner kan bo, men samtidigt väldigt mysigt och familjärt inrett.

IMG_9903Det bästa var faktiskt att de trots sin fattigdom hade skaffat en stickad tröja till sin hund, så att hunden inte skulle frysa utomhus. Att vara fattig innebär inte att man automatiskt inte bryr sig om djuren, många gör verkligen så gott de kan. Det är alltid lika fint att se när folk är måna om sina fyrbenta kamrater, så nu hoppas vi på att vi kan få ordning på hundens skadade ben, så att den får återförenas med sina ägare nästa vecka.

Möjligheten till kostnadsfri veterinärvård är verkligen viktig, annars skulle hundar såsom denna troligtvis aldrig få träffa en veterinär. Veterinärvård är dyrt och har man knappt pengar till mat på bordet, så är det såklart inte alltid möjligt att ta sin hund till en klinik.

Att vi på Save the Dogs dessutom kan hämta upp djuren hemma hos ägarna, om de saknar bil, är verkligen jättebra. Arbetet gör riktigt stor skillnad för djurens välfärd här i området.

Nu är det 14 dagar kvar tills jag lämnar mitt liv här nere och återgår till ett liv i Sverige. Har berättat för hundskötarna att jag ska lämna, och det blev som väntat riktigt sorgsamt. Dragit ut så länge som möjligt med att ge dem beskedet, eftersom jag visste hur jobbigt det skulle bli. Så glad att jag fått lära känna så fantastiska personer, med olika bakgrunder och olika förutsättningar. Att ändå hitta något gemensamt att jobba tillsammans för är verkligen fint – hundarna. Vi har varit ett bra team.

IMG_8212Idag var vi till det fattiga området Tabara Ach och omhändertog en hund. Mannen som ägde hunden hade amputerat ett ben och satt i rullstol, men på grund av ytterligare komplikationer kring hans hälsa skulle han nu bli tvungen att amputera även det andra benet. Detta innebar att han inte kunde behålla sin älskade hund, men istället för att lämna henne åt sitt öde på gatan hörde han av sig till oss som självfallet ställde upp.

Det var riktigt jobbigt att se honom gråta när han lämnade över hunden till oss, ett tragiskt livsöde som verkligen berörde. Ibland är det inte tillräckligt med ett gott hjärta, för att kunna ta hand som sin hund.

I övrigt så snöar det, och snöar, sedan snöar det lite till. Tar mig inte fram mellan de olika hägnen, och att ens ta sig till och från jobbet är lite av en utmaning. Tur jag är norrlänning och van att köra i djupsnö, för det är bara att ta sats och hoppas på att bilen tar sig igenom snömassorna.

Ellaimg_5888 är adopterad och så även Fred, bägge gör sig redo för att resa inom kort. Självklart kommer jag gråta ögonen ur mig när de åker, samtidigt som jag är glad för deras skull att de hittat så fantastiska familjer. Så nu är det bara Sam kvar av mina bonushundar som söker ett hem.

Jag ber en bön och hoppas för allt jag är värd att någon får upp ögonen för just honom, älskade lilla hund, vilken resa vi har gjort ihop de senaste 10 månaderna! Från att ha varit en skräckslagen, ynklig liten krabat är han nu en levnadsglad, positiv och mysig liten kille.

Är du intresserad av Sam? Kontakta mig eller Hundhjälpen, så förmedlar de vidare kontakt. Hans situation är AKUT, han kan av olika skäl inte lämnas kvar i hägnet när jag flyttar, och min boendesituation i Sverige gör att jag helt enkelt inte kan ta med honom, hur gärna jag än skulle vilja.

Mer information om Sam och vår situation kommer att komma upp inom kort. Jag behöver er allas hjälp att hitta rätt person åt min fantastiska Sammy.

Januari: Planerade för fullt inför flytten till Rumänien. Hade massor av snö i Umeå, vilket gjorde Bilbo vild och galen. Hyrde ut min lägenhet i 2:a hand och flyttade mina saker till ett förråd. Spenderade mycket tid i stallet bland mina hästar.

Februari: Flyttade till Rumänien och försökte göra mig hemmastadd där. Besökte dödshägnet i Constanta som nu är nedstängt, och räddade ett par hundar därifrån. Jagade en av våra hundar som kommit lös utanför Footprints of Joy, i ett par timmar, tills Bilbo fick kontakt med hunden och den gick att fånga in. Numera är hunden en glad svensk. Försökte smälta den annorlunda kulturen och alla nya intryck.

Mars: Hästveckan sponsrad av Hundhjälpen genomfördes, med de duktiga hovslagarna Johan och Victoria. Pendlade mellan Rasova och Cernavoda för att hinna med även hundarbetet. Var jätteförkyld med hög feber. Plockade upp en hund från en motorväg i Bukarest, sekunder före den skulle ha blivit överkörd. Hunden är nu en lycklig svensk sedan många månader tillbaka. Men sist men inte minst, blev presenterad för och räddade livet på Sam.

April: Hade underbara Mindy som kontorshund. Bilbo rymde men blev snabbt infångad. Insåg omöjligheten i att gå ut på kvällarna som ung tjej i Rumänien, och gav upp kvällspromenaderna. Sam gjorde stora framsteg och blev bästis med Bilbo.

Maj: Hittade Princess och tog henne till hägnet, och någon dag senare även hennes valpar. Mindy reste till Sverige och lämnade ett tomrum efter sig på kontoret. Sam gick i koppel utanför hägnet för första gången. Jag fick för mig att studera engelska på distans och gjorde således slag i saken. Ella kom till hägnet och flyttade in på mitt kontor. Var med vid ett par polisomhändertagande av hundar, varav en kamphund.

Juni: Sommarens första volontär Sofie kom till hägnet. Firade midsommar bland hundarna. Hittade en undernärd hund vid sidan av vägen, som togs till hägnet, återhämtade sig och nu är i Sverige sedan ett tag tillbaka. Blev intervjuad av en lokaltidning i Umeå angående sociala medier och bortsprungna hundar.

Juli: Hade besök från styrelsen för Save the Dogs. Besökte två dödshägn och räddade ett stort antal hundar, varav en var Fred. Jagade en gatuhund med långt gången skabb genom tre kvarter i centrala Constanta, men misslyckades med att få fast hunden. Hade volontären Stine på besök större delen av månaden.

Augusti: Större delen av gamla hägnet blev översvämmat efter kraftigt regn, så jag gick runt med plastpåsar på fötterna i brist på stövlar. Missade flyget från Frankfurt till Stockholm och bodde på hotell med en valp. Åkte till Grekland på semester, men spenderade mest tid på hotellrummet för att komma ikapp med mina studier.

September: Ella blev tillgänglig för adoption. Fred rymde men blev snabbt hittad. Räddade en pytteliten, skräckslagen hund mitt i natten utanför min lägenhet, som nu före jul fick flytta till ett fantastiskt hem i Sverige. Njöt av de få varma dagarna som fortfarande fanns, men såg sommaren sakta försvinna.

Oktober: Det började bli kallt ute, så jag tog fram dunjackan. Sökte efter en svensk kollega. Hade trevligt besök av Ulrica, vice ordförande för Hundhjälpen. Funderade mycket på hundbeteende, efter diverse mer eller mindre intressanta diskussioner på sociala medier. Konstaterade att det är fler människor som har problem än hundar.

November: Blev sjuk och fick besöka sjukhus. Sture från Sverige kom på besök en vecka. Hittade små valpar utanför Footprints of Joy. Räddade White, som då var gatuhund, från en stålvajer som satt fast i hans svans. Tog tunga beslut och bestämde mig för att flytta hem till Sverige till våren.

December: Fick första riktiga bitskadan sedan jag flyttade hit. Valde ut 10-talet valpar till Hundhjälpens adoptionsprogram, varav fem var kritvita och mer eller mindre identiska. Lille Fram följde med mig till Sverige där jag firade jul, och blev introducerad för livet som stallhund.

Bilderna är klickbara.

img_7262

Fina Jessica, tillgänglig för adoption inom kort.

Sedan en vecka tillbaka är jag hemma i Sverige på besök, för att fira jul och träffa familjen.

Fram har acklimatiserat sig väl, och tar sitt nya jobb som stallhund på fullaste allvar. Han hänger glatt på till ridhuset med hästarna – även om det innebär att han får spendera 45 minuter med att sova på en pall, mitt i ett ridhus bland massor av springande hästar. Cool liten hund, märks verkligen hur härdad och världsvan han är! Charmat in sig hos alla människor i stallet, och betraktar sig själv numera som gårdens enfaldiga maskot, som förtjänar extra mycket klappar och godis från alla han möter. En helt okej tillvaro som han verkar trivas väldigt bra med.

Min tid i Rumänien kommer däremot att ta slut tidigare än planerat. Jag har nämligen sagt upp mig. Kommer åka ned runt den 7-8:e januari och avsluta mitt arbete och organisera flytten av alla djur till Sverige, sedan bär det av hemåt. Möjligt att jag blir kvar där nere några veckor för att bli klar med det som behöver göras, men senast 31/1 kommer jag åter att vara på svensk mark, och då för att stanna.

img_5909

Världens bästa Sam! Som jag älskar denna hund och önskar att jag kunde adoptera honom själv. Men det går verkligen inte såsom min levnadssituation ser ut. Hur jag än vrider och vänder på det får jag dessvärre inte ihop det.

Vilka hundar utöver Bilbo som följer med mig är fortfarande oklart, jag arbetar på att hitta en lösning för lille Fred och finaste Sammy. Ella bör också få flytta snarast möjligt efter att jag har åkt. Lättare sagt än gjort att lösa detta, men huvudsaken är att hundarna inte blir kvar där nere. Ingen av mina läsare som kan öppna sitt hem för någon av mina fyrbenta små vänner?

Det har varit ett fantastiskt äventyr att arbeta i Rumänien, utan tvekan det bästa året i mitt liv, det har gett mig många nya erfarenheter och klyschigt nog förändrat mig som person. Hem för mig har blivit Cernavoda och det är med stor sorg i hjärtat som jag kommer att lämna, men det är rätt beslut att avsluta mitt äventyr redan nu.

img_8182

Valpen Eddy, snart med i Hundhjälpens adoptionsprogram.

Jag kommer självfallet engagera mig ideellt i Hundhjälpen precis som vanligt när jag flyttat tillbaka till Sverige, fixa och trixa lite med deras sociala medier, försöka hålla Instagram och bloggen vid liv. Kanske hittar vi något mer jag kan hjälpa till med, vem vet! Tvivlar inte på Lindas förmåga att hålla mig sysselsatt, det lär inte vara ett problem.

På årets sista flyg, den 18/12, kommer lille Fram att åka med. Han kommer bo med mig när jag är hemma i Umeå över jul, sedan ska han bo hos mina pensionerade föräldrar ihop med deras småhundar tills dess att jag flyttar hem permanent. Vi kommer sakna honom här nere, men jag är glad för hans skull att han slipper uppleva en till rumänsk vinter. Istället kommer han, om jag känner mina föräldrar rätt, att bli en bortskämd soffpotatis. Något som kommer passa honom ypperligt! img_8891

Nio månaders arbete senare, kunde jag med ett enkelt kamerastativ fånga några ögonblick ur en alldeles vanlig dag för älskade Sam. Bilbos allra bästa kompis, som han kan busa ihop med i timmar. En positiv, glad och ibland ganska lydig hund som njuter av livet. Några få ostörda ögonblick, där jag faktiskt lyckas visa vem han egentligen är. En mysig liten hund som sprattlar på rygg, och älskar att bli kliad på magen.

Skrolla fram till 3 minuter och 30 sekunder av filmen om ni vill se mig och Sammy. Första delen är bara tok-bus mellan Sam och Bilbo.